Glöm inte bort de förbjudna! 
 Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC)
30 september 2016

 Regeringen har idag beslutat om en samarbetsstrategi mellan Sverige och Kuba som ska omfatta 90 miljoner fram till år 2020. Regeringen har aviserat att dessa medel bland annat ska gå till att stödja demokrati, stärkt respekt för mänskliga rättigheter och reformer. Strategin sägs ta sin utgångspunkt i det samförståndsavtal som regeringen och Kuba kommit överens om. Där bland annat frågor om ekonomiska reformer, jämställdhet och mänskliga rättigheter sägs pekas ut som samarbetsområden. Regeringen betonar också att den drivit på för att mänskliga rättigheter ska betonas i det bilaterala avtal som EU nu är på väg att teckna med Kuba.

Från KIC:s sida vill vi se en uppriktig, rak och tydlig dialog med den kubanska regimen och vi välkomnar steg som tas i rätt riktning av kubanerna. Dessvärre har dessa varit få när det kommer till mänskliga fri- och rättigheter och särskilt när det kommer till de medborgerliga- och politiska rättigheterna. Man måste påminna sig om att Kuba är en enpartistat, att inga fria- och rättvisa val har hållits i modern tid och att yttrande- och organisationsfriheten är starkt inskränkt. Regimen har undvikit den längre formen av politiska arresteringar som den tidigare ägnade sig åt, men ägnar sig nu återkommande åt korttidsarresteringar och bortforsling av människor som samlas för att bilda opinion i olika frågor.

KIC välkomnar steg som tas för stärkta mänskliga rättigheter och initiativ för ett stärkt oberoende civilsamhälle. Men dessa steg får inte tas inom ramen för regimens definition av vare sig mänskliga rättigheter eller civilsamhälle. Enligt regimen är de organisationer som arbetar för ökad frihet, minskat förtryck och respekt för de mänskliga rättigheterna såsom de definieras av FN – inte ens tillåtna. De kommer alltså inte kunna nås av ett öppet bistånd till Kuba om inte Sverige tydligt agerar för det. Därför måste regeringen vara mycket tydlig med att även stöd till, av regimen icke erkända organisationer ska kunna utgå. Om inte det görs har stödet ingen trovärdighet. Man kan inte tro att ett samhälle med ett mer ekonomiskt öppet klimat per automatik stärker rättigheter. Det har politiken gentemot både Kina och Vietnam redan vittnat om.

Vi vet att det finns organisationer som fortfarande kämpar för ett fritt, öppet, och demokratiskt Kuba. Ett Kuba där människor får ge uttryck för sin övertygelse, tro, politiska åskådning och fritt får välja sina företrädare i öppna, fria och rättvisa val. Dit är det en lång väg kvar. Därför måste omvärldens alla samlade ansträngningar gentemot Kuba nu riktas åt just detta.

Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC)

Versión en español aqui.  Spansk versionhär.