Kubas Kommittéer för försvar av revolutionen.
Av Yusnaby Pérez*
Yusnaby.com
September 2014
Översättning: Eva Belfrage

Varje vecka kommer det en herre på besök till min granne Mercy. Det enda vi vet om honom är att efter varje besök får någon i kvarteret ett dåligt besked: avslag på arbetsplatsansökan, avslag på en resa, ett tillstånd som inte godkänns eller helt enkelt att ansökan om fast telefon aldrig blir underskriven etc.

Mercy är ordförande för CDR på min gata, en organisation som skapades när socialismens känslor gick  höga 1960 och som står för: Kommitté för Försvar av Revolutionen (Commité de Defensa de la Revolución). I varje hörna i landet finns en CDR, ett system för kontinuerlig bevakning av grannar och mellan grannar.

När det lagas räkor i vårt hus måste vi ha dörrarna stängda och fönstren tilltäppta. Lukten kan avslöja oss för Mercy. Följande dag kan vi inte slänga matresterna i soptunnan på hörnet, vi måste slänga dem fyra kvarter längre bort för att Mercy inte ska komma på oss. Så gör också min granne Luisito med det rum han hyr ut på nätterna. Han väntar tills Mercy sover för att låta sina gäster som söker nattliga passioner komma dit.

Vi är försiktiga med henne. När vi ser henne ler vi och hälsar, men vi vet att hon noterar varje detalj i våra leenden som kan vara förrädisk. Hon är ansvarig för att informera polischefen i området, kommunistpartiets informatörer och Statens Säkerhetstjänst eller G2 (politiska polisen) om våra liv i alla detaljer. Mercy antecknar våra sexuella preferenser, våra attityder och politiska åsikter; Hon antecknar om vi arbetar eller studerar och om vi inte gör någotdera rapporterar hon det och de använder sig då av den s k Farlighetslagen. Mercy vet med vilka vi umgås, vem som besöker vårt hem och vad de heter. Om någon utlänning sover i vårt hem, ringer hon Immigrationen och de ger oss böter på flera tusen konvertibla pesos.

Mercy har utarbetad en lista på alla grannar som har familjemedlemmar i utlandet eftersom det är en punkt som de undersöker ordentligt. Hon får uppdrag att organisera hatkampanjer, genom att samla ihop så många grannar som möjligt för att gå till de hus där ”kontrarevolutionärer” bor och kasta sten, skrika revolutionära slogans och utsätta dem för en våldsam och allmän förnedring. När det är dags för val, går hon från hus till hus och kontrollerar vem som röstade och vem som inte röstade. De som inte har gjort det tvingar hon att gå och hon t o m har med sig röstsedeln för att ”underlätta” för valdeltagaren. Den som vägrar att utnyttja sin rätt att rösta, skriver Mercy in i sin förhatliga lista över ”de avogt inställda i kvarteret”.

En students eller arbetares framtid är underkastad det utlåtande som görs av en person, som har i uppdrag att övervaka och som i hemlighet samarbetar med politiska organisationer. Bara för att Mercy har förklarat sig vara trogen Revolutionens principer står hon över alla personliga meriter hos den akademiker eller arbetare det berör.

Denna pågående bevakning anger den gamle som ”illegalt” säljer plastpåsar, läraren som på sin fritid ger privatlektioner, grannen som snickrar utan att ha tillstånd, vännen som äter biffkött eller medborgaren som har en ”annorlunda” politisk åsikt. Därför lever man på Kuba med en dubbelmoral. Det är därför personer som kritiserar regeringen gör det med låg röst, för de vet att någon kan höra dem genom väggarna.

Min vän Lachy fick inte rätt till universitetsstudier därför att CDRs ordförande ”informerade” att hans familj var katoliker. Under de första 30 åren som denna organisation funnits, utsattes alla som var religiösa, homosexuella eller som hade familjer eller vänner i utlandet för svåra förföljelser.

När jag hade fyllt 14 år, skrev Mercy automatiskt in mig på listan över medlemmar i CDR. Hon frågade mig inte ens! De som vägrar att var medlemmar blir isolerade och dörrarna stängs för alla möjligheter i samhället.

Kubas politiska polis och den Tekniska avdelningen för polisutredningar utgår i sitt arbete från CDRs existens, eftersom CDR ger dem de nära, detaljerade och konstanta uppgifter de behöver för sina undersökningar.

Nu planerar de att i Venezuela införa s k ”kommuner” med det bestämda målet att sprida rädsla, självcensur, misstro mellan grannar och att utrota från grunden all opposition eller medborgerlig aktivism. Ett system som har fungerat och som ännu fungerar på Kuba.

Många frågar sig varför ingen i mitt land klagar eller kräver sina rättigheter. Det är därför att det alltid finns någon i närheten som observerar dig, som anger dig och förstör ditt liv. I mitt fall är det Mercy, CDR- ordförande och ansvarig för den ”revolutionära övervakningen” som skylten på hennes dörr anger.

*Yusnaby Pérez började fotografera det Havanna och Kuba, som vanligtvis inte skildras och lade ut bilderna på Internet. De blev mycket populära, särskilt i Venezuela, där han idag har många som följer honom på Twitter och på hans blogg, där han lägger upp bilder och också skriver. Han har på senare tid publicerats på Cubanet och fick häromdagen en artikel tillägnad sig i den spanska dagstidningen El Mundo (återpublicerad på CDV.org här) Han har också publicerat ett par videos bl a denna med gatubilder från
Havanna, "Havanna på  20 minuter":