Raúl Castro går till anfall med machetes mot växande demokratirörelse.
Av Eva Belfrage
22 juni 2013

Goart Cruz Zamora - UNPACU aktivist anfölls med machete den 19 juni 2013

Raúl Castro har problem med den växande motståndsrörelsen på Kuba. De fredliga demokratiaktivisterna är outtröttliga och rörelsen sprider sig och får stöd från civilbefolkningen, som numera vänder sig till dem i ökande grad, för att få hjälp när de har problem eller misshandlas av regimbyråkrater. Flygblad delas ut på öppen gata och tas emot med stort intresse. Folk börjar protestera och t o m ingripa när dissidenter misshandlas eller arresteras.

Ingen förväntar sig idag något stöd, eller några förbättringar från Castro-regimen och de som inte har resignerat helt eller bara hoppas kunna lämna landet på en hemmagjord flotte, ser i motståndsrörelsen det enda hoppet om en bättre framtid.

Det finns flera olika grupper av demokratiaktivister och dissidentorganisationer. Men den idag största rörelsen, UNPACU; som startade i Santiago de Cuba för bara ett par år sedan och spred sig framför allt i den östra regionen, har nu gått samman med motståndsgrupper i centrala och västra Kuba och har också anhängare i Havanna. Denna motståndsgrupp har idag tusentals medlemmar och är organiserad i celler, där medlemmarna tränas i fredligt motstånd och delar ut flygblad, rekryterar nya medlemmar, söker upp fattiga och utsatta, har hjälpprogram av olika slag, barngrupper, stöttar Damerna i Vitt och sprider mycket information genom dokumentära videoreportage och samtal med lokalbefolkning.

UNPACU är också den organisation som har flest politiska fångar, ett fyrtiotal för närvarande, fängslade för att de uttrycker avvikande åsikter, men dömda eller anklagade för andra brott. Hittills har Amnesty International inte adopterad en enda av dem, eftersom de alla åtalas för av regimen påhittade brott, och inte som tidigare varit brukligt, för brott som avser yttrandefrihet eller liknande, som lättare kan begripas av Amnesty. När t ex  en  demokratiaktivist har blivit blåslagen av säkerhetspolis och deras paramilitärer, är det aktivisten som blir anklagad för att ha anfallit eller för att göra motstånd. UNPACUs aktivister har hittills dömts till ett eller ett par års fängelse, eller hålls fängslade utan rättegång i många månader eller t o m mer än ett år.

Brutaliteten i fängelserna är omfattande och det är inte ovanligt att fångar misshandlas med tortyr eller tortyrliknande metoder som isolering. En vanlig metod i de östra regionernas fängelser är det som kallas ”shakira” eller ”gungstolen”. Då läggs bojor över händer och fötter som binds ihop på ryggen, så att fången inte kan sträcka på ben eller armar. Ibland lämnas fången i denna ställning i mer än ett dygn och blir också ofta sparkad eller slagen, så att han gungar som en gungstol eller dansar som Shakira.

Sedan revolutionens första dagar har Castro-regimen inte bara använt sig av sitt enorma fängelsesystem, utan också utnyttjat kvarterskommittéer och paramilitär för att förfölja och trakassera dissidenter. De s k ”Actos de repudios” en sorts hatkampanjer som genomförs av mobbar som rekryteras av säkerhetspolisen från arbetsplatser, kvarterskommittéer och t o m skolor och universitet, har den senaste tiden trappats upp vad gäller hat och våld och numera är det brukligt att använda stenar, tjära och avföring för att attackera dissidenter och deras hem, utan hänsyn till att de och deras familjemedlemmar och barn kan skadas allvarligt. Ofta används också slagord med dödshot. Ett vanligt slagord har varit: ”Fattas bara machetes !!”

Och nu har Raúl Castro beslutat att de faktiskt också ska använda machetes mot dissidenterna.

Den 8 juni blev en medlem ur den Kristna Frihetsrörelsen i Holguín, Werlando Leyva Batista, anfallen med machete och illa sårad i armen av en individ, som uppenbarligen begick detta brott på uppdrag av säkerhetspolisen. Efter anmälan hos polisen fick den potentielle mördaren bara böter på en struntsumma och går nu lös.

Den 19 juni blev en medlem ur UNPACU också överfallen med machete av en granne, och allt tyder på att han har blivit manipulerad av säkerhetspolisen att utföra dådet. Goart Cruz Zamora hade kunnat dö, om inte hans arm hade förhindrat ett slag mot huvudet. När han vaknade upp på sjukhuset efter operation stod säkerhetspolisen vid hans säng. 24 timmar efter anmälan av detta överfall var angriparen fortfarande på fri fot.

Den 21 juni rapporterar Orlando Lázaro Gómez Hernández för Radio Republica att han några dagar tidigare hade blivit slagen av en grupp och överfallen med machete av en medlem i Kvarterskommittén, som sårade honom i handen.

Det är alltså civila personer som får utöva dessa brutala övergrepp mot dissidenterna på säkerhetspolisens uppdrag. Det är för att dölja regimens inblandning och inte väcka internationell uppmärksamhet.

För familjedynastin Castro och dess militärdiktatur är demokrati och mänskliga rättigheter ett rött skynke, och de har och kommer därvidlag aldrig att ge vika en tum inför påtryckningar vare sig inifrån eller utifrån, eftersom det skulle innebära deras egen undergång.

Eftersom tusentals dissidenter inte kan fängslas utan att väcka internationella reaktioner, finns för Raúl Castro ingen annan lösning på problemet med den växande demokratirörelsen i landet, än att trappa upp våldet för att avskräcka befolkningen från att ansluta sig till oppositionen. Men Raúl Castro har grundligt misstagit sig. Denna strategi har visat sig få direkt motsatt effekt. Ju mer våldet trappas upp desto fler är det som inser att en förändring inte bara är nödvändig men också brådskande och därför ansluter de sig till demokratirörelsen.

_______________