Cuba Democracia y Vida

Sanningen bör vara viktigast i fallet Carromero, anser kubansk f d politisk fånge. Av José Ángel Gutiérrez.

web/folder.asp?folderID=176

Sanningen bör vara viktigast i fallet Carromero, anser den kubanske f d politisk fången Ricardo González Alfonso.

Av José Ángel Gutiérrez
Hispanidad
29 oktober 2012

Översättning och CDV noter: Eva Belfrage

web/folder.asp?folderID=176
Ricardo González Alfonso, kubansk oberoende journalist och f d politisk fånge;
en av dem som fängslades under den Svarta Våren 2003 på Kuba och frigavs mot
att skickas i exil till Spanien.

Spaniens president Mariano Rajoy har inte överklagat en kubansk dom i hopp om att spanjoren Ángel Carromero ska utlämnas för att avtjäna straffet i Spanien.

I måndags fastslog det kubanska rättssystemet straffet mot spanjoren Angel Carromero på fyra års fängelse för mord på grund av oförsiktighet. Försvaret har avstått från att överklaga domen för att undvika att processen drar ut på tiden. Istället för att söka benådning i Kuba, vill det spanska Utrikesministeriet kunna använda sig av möjliga diplomatiska utvägar och utnyttja den bilaterala överenskommelsen, som tillåter att Carromero skulle kunna avtjäna sitt straff i Spanien, eller bli direkt utvisad utan att passera spanskt fängelse.

Som tidigare tillkännagivits, blev Carromero dömd till fängelse den 15 oktober för mord p g a oförsiktighet i samband med en påstådd trafikolycka i vilken två medlemmar ur oppositionen Oswaldo Payá och Harold Cepero avled i närheten av staden Bayamo i Kuba. Men trots att många indicier finns på att det var en olycka, som det minsta man kan påstå, var provocerad eftersom de var förföljda, innebär ett uteblivet överklagande också ett underförstått erkännande av Carromeros skuld. 

Men alla är inte överens med den spanska regeringens taktik i detta fall. Ricardo Gonzalez Alfonso (på bilden), f d kubansk politisk fånge, förklarar för Hispanidad att ”Den spanska regeringens taktik är att göra allt den kan för att Carromero ska få återvända till Spanien. Detta är vad de uppger i alla fall offentligt och de måste acceptera hans skuld i bilolyckan därför att de är rädda att om de inte gör det skulle regeringen i Havanna inte låta den spanske medborgaren lämna Kuba”.

Men Ricardo González frågar sig hur den spanska regeringen egentligen tänker och påminner oss bl a om följande:
”Den spanska regeringen vet att Kuba är en diktatur, de känner till Rosa Maria Payás uttalanden där hon insisterar på att ett meddelande sändes av svensken, som tydligen nu inte minns något därför att hans kamrat hålls fängslad på Kuba.* Det finns ett foto som efter olyckan har publicerats runtom i världen, där en vit skåpbil som Payá körde en månad tidigare, ligger på rygg”, på en central gata i Havanna. ** ”Så är det alla de hot  han utsattes för så ofta. Dessutom finns det en video när Laura Pollán (ledare för Damerna i Vitt) blir intervjuad i en bil och blir påkörd. För att inte tala om en hel rad av så kallade försvinnanden, så kallade självmord, folk som dör under ouppklarade omständigheter, fängslanden utan orsak under alla dessa 53 år av diktatur på Kuba.”

Det vill säga: “Det finns en hel rad tidigare inträffade händelser, som gör att det finns goda skäl att misstänka att det handlade om ett attentat mot Oswaldo Payá och Harold Cepero.” ”Allt detta vet den spanska regeringen. De har valt att hjälpa en spansk medborgare istället för att utreda vad som verkligen har skett”***. ”Den spanska regeringen är rädd att om de stödjer en utredning och sanningen kommer fram, kommer de inte att kunna rädda den spanske medborgaren.” ”Detta innebär utan tvekan ett tyst och brottsligt samarbete med tyranniet”, säger Ricardo González.

Ricardo González insisterar på att han vill “att sanningen ska komma fram”. Men ”om jag var spansk utrikesminister, vet jag inte hur jag skulle agera under dessa förhållanden”. ”Men jag föredrar ändå sanningen, för jag tror faktiskt att om sanningen kommer fram går luften ur den kubanska regeringens historia och de tvingas hitta på något annat, och detta skulle t o m kunna leda till ett snabbare frisläppande.” ”Sanningen bör gå före allt, bristande rättvisa bör fördömas för det påverkar inte bara en spanjor, utan alla spanjorer som åker till Kuba för att hjälpa eller visa solidaritet med den kubanska oppositionen, ” ”och det påverkar inte bara spanska medborgare utan också andra européer”. ”Jag tror att det ligger ett ansvar i att välja mellan en person och ett folks kamp och solidariteten med detta folks kamp. Mellan en människa och många människor.”

Ricardo González säger att han förstår vad det spanska utrikesministeriet gör “de försvarar sina intressen. I bakgrunden ligger det stora investeringar av kapital och det är det regeringen först som sist försvarar”. ”Mitt mål är mitt lands frihet. Spaniens mål skulle också på ett eller annat sätt kunna vara mitt lands frihet. Men de spanska investerarnas främsta intressen för med sig ett brottsligt samarbete med den kubanska diktaturen.”

Ricardo González Alfonso sammanfattar situationen med att jämföra med den brittiske politikern Neville Chamberlain, som drev fram en eftergiftspolitik gentemot Adolf Hitler, som han undertecknade i en pakt i München i september 1938, då han gick med på att Tyskland fick inta Sudetenland i Tjeckoslovakien. ”Och vad han gjorde var att han stärkte och uppmuntrade detta monster. Jag tror att eftergifter av sådant slag inte hjälper spanska intressen och inte heller mitt lands framtid. Spaniens regering har tyvärr valt en taktik som påminner om Chamberlains.”

*CDV not:  Rosa Maria Payá, Oswaldo Payás dotter, uppgav för radiostationen Tele Madrid den 17 oktober följande: ”Från svensken Aron Modigs mobil skickades ett meddelande som sade: ”Angel Carromero berättade för mig att de hade kört på oss och kastat oss av vägen.” Hon har senare upprepat samma sak i andra medier.

**CDV not: Oswaldo Payás änka Ofelia Acevedo har berättat att hon och hennes man blev påkörda i juni 2012, så hårt att deras bil välte. Detta var ingen olyckshändelse enligt Ofelia. De informerade inte om detta då, för att inte skrämma upp medarbetarna i oppositionen i onödan, eftersom de också hade klarat sig. Men en bild togs på bilen. Oswaldo Payá hade många gånger hotats till livet och åverkan på hans bil hade skett vid ett par tillfällen, bl a hade skruvar på hjul lossats.

***CDV not: Familjen Payá kräver en internationell och oberoende utredning av fallet och har inte ställt några krav mot Carromero, som de tillsvidare anser vara oskyldig.

_________________