Kubansk präst säger att Kubas historia handlar om politisk fångenskap och ber Påven att vara bestämd mot de styrande. La Nación, Argentina.
José Conrado: ”Jag ber Påven att vara bestämd mot de styrande”.
Av Ramiro Pellet Lastra
La Nación
1 augusti 2013
Översättning: Eva Belfrage
José Conrado beskriver sig själv som en “landsortspräst”. Men från hans församling i Santiago de Cuba eller från den gamla koloniala staden Trinidad, dit han omplacerades, kastar han verbala pilar med ett ”barrikadernas språk” mot korruption, förtryck och annat som kännetecknar den kubanska regimen. Conrado som står dissidentrörelsen nära, har fått uthärda påtryckningar, aggressioner och t o m exil. Men han har fortsatt kritisera sitt lands ledning, som han gör också i denna dialog med tidningen La Nación under sitt besök i Buenos Aires, efter att ha deltagit i Världsungdomsdagen i Rio de Janeiro.
Conrado avbryter bara sin kritik när han entusiastiskt analyserar Påven Franciscus framträdande som kyrkoledare, en man han litar på och som han hoppas ska “säga några sanningens ord till Dilma, Cristina eller vem det nu är, som kommer och kysser hans hand.”
- Hur ser du på Kuba idag?
- Kuba är bankrutt, såväl ekonomiskt som moraliskt. Ur familjesynpunkt är landet utarmat. Det finns inte en enda kuban som inte har en familjemedlem utomlands, och det gäller också Fidel Castro, som har flera barnbarn och en dotter utanför Kuba i politisk exil. Det är ett land där alla, av en eller annan orsak, har fått uppleva att en närstående fängslas, en familjemedlem avrättas av exekutionspluton eller att någon släkting har drunknat i Florida-sundet. Landets historia handlar om politisk fångenskap.
- Hur kommer det sig att det i Latinamerika finns de som har en positiv bild av Castro-regimen?
- Jag tror att Vänstern samarbetar i viss grad, eftersom de vill se Kuba som en paradisisk förebild för vad de tror att Revolution och sociala framsteg är. Den kubanska regimen driver också oavbrutna presskampanjer. Och så är det turisterna, som besöker Kuba och upplever Kuba från luftkonditionerade bussar och femstjärniga hotell.
- I många länder, demokratiska och icke demokratiska, har folk gått ut på gatorna och protesterat, men det har de inte gjort på Kuba.
- I andra länder såg befolkningen att det fanns en möjlighet till frihet, som gjorde att de beslutade sig för att glömma sin rädsla. Vi har ännu inte kommit till den punkten. Men jag tror att det blir ett läge, när det kommer att hända, men vi har inte nått dit än. På Kuba brukar man säga att: ”Det finns inte någon vi kan lämna över regimen till, och det finns inte heller någon som kan göra något åt regimen.” Varje kuban vet att det måste till en förändring. Det är alla kubaner tyst och samstämmig överens om.
- Kan kanske en mindre händelse tända en gnista, på samma sätt som under den “Arabiska våren” ?
- Ja, det kan hända. Jag tror att regeringen undviker stora folksamlingar. De har inte lika många stora demonstrationer som tidigare. Jag tror att regimen har varit slug när den inte har tillåtit okontrollerat våld från polisens sida. Jag tror att folk skulle kasta sig ut på gatorna om det hände.
- Vilka utsikter har då regimen under dessa omständigheter?
- Den allvarliga situationen har tvingat regimen att fundera i andra banor. Idag föreslår de t ex att exilkubanerna, som de alltid har betraktat som evigt bittra fiender, ska investera i Kuba.
- Som latinamerikansk präst, hur har du upplevt utnämningen av Påven Franciskus?
- Franciskus är en gåva från Gud i dessa kristider. Han står över alla konventioner från både vänster och höger, för han ägnar sig åt det väsentliga, som är Gud och människor som lider. Påven Franciskus vet att han är en tjänare.
- Kan han påverka inte bara situationen i Kuba utan också där demokratin är i fara?
- Jag tror att han kommer att få ett stort inflytande, för Kyrkan behöver reformeras inifrån. Hur ska han annars kunna predika för politiker att de inte ska stjäla? En Kyrka som förnyas inifrån kommer att bli exempel för dem som har ett stort ansvar.
- Utom att föregå som gott exempel, kan Franciscus också påverka med sina ord, genom direkt kritik?
- Ja naturligtvis. Jag ber inte Hans Helighet att använda ett barrikadernas språk, som jag som landsortspräst gör, men jag ber honom att vara bestämd mot de styrande. Jag hoppas att han ska säga några sanningens ord till Dilma, Cristina eller vem det nu är, som kommer och kysser hans hand.
____________________