Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Venezuela
Regeringskansliet
26 april 2017

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Venezuela samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:
Venezuela - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2015-2016 (pdf 274 kB)


Respekten för de mänskliga rättigheter i Venezuela har försämrats under de senaste åren. Genomgående är det dock svårt att ange exakta siffror. Den officiella bilden skiljer sig mycket från den bild som ges av opposition och frivilligorganisationer, och tillförlitlig statistik finns inte inom många områden.

Under de senaste åren har det skett en successiv politisk centralisering till president- och regeringsmakten på bekostnad av såväl den lagstiftande som den dömande maktens oberoende. Regeringen godkänner inte parlamentet, i vilket oppositionen fick majoritet i parlamentsvalet 2015. Den officiella förklaringen är att valet underkändes i delstaten Amazonas. Nyval har inte utlysts och undantagstillstånd råder sedan den 16 maj 2016.

Dåvarande presidenten Hugo Chávez fick år 2009 folkets stöd för en konstitutionell reform som tillåter ett obegränsat antal omval till politiska poster på alla nivåer. Han vann presidentvalet för tredje gången i oktober 2012 för mandatperioden 2013-2019. En månad efter Chávez död i mars 2013 vann Nicolás Maduro presidentvalet med 50,6 procent av rösterna före oppositionens kandidat Henrique Capriles som fick 49,1 procent.

Venezuelas utträde ur den amerikanska konventionen för mänskliga rättigheter trädde i kraft den 10 september 2013. Venezuelas medlemskap i Sydliga gemensamma marknaden (Mercosur) har suspenderats av en majoritet av övriga medlemsländer och om inte förbättringar sker inom främst det demokratiska området kan landet även suspenderas från Organisationen för amerikanska stater (OAS).

Höga nivåer av våld och brottslighet präglar Venezuela och korruption är ett utbrett problem. Det rättsliga systemet blir allt mer politiserat och det finns brister i rättssäkerheten. Yttrandefriheten begränsas, flera medier har förstatligats och det förekommer självcensur. Representanter för TV- och radiokanaler, samt enskilda journalister, uppger att de har har utsatts för hot och trakasserier, också av statliga representanter, och det har förekommit att mediekanaler tvingats stänga. Fackliga organisationer framhåller att de har motarbetats och nya regeringstrogna fackföreningar har bildats.

Det finns formellt ett relativt gott skydd för de mänskliga rättigheterna i Venezuela, men det förekommer allvarliga människorättskränkningar i landet. Det förekommer uppgifter om utomrättsliga avrättningar och tortyr av landets säkerhetsstyrkor. Straffrihet är ett utbrett problem och brott mot de mänskliga rättigheterna bestraffas sällan. Förhållandena i landets fängelser är mycket svåra och präglas av hög överbeläggning och utbrett grovt våld. Flera politiska motståndare till regeringen har fängslats.

Bristen på livsmedel och mediciner är enligt källor utanför regeringen akut. Situationen betecknas av många – inklusive det nationella parlamentet – som en humanitär kris, vilket dock förnekas av regeringen. Rapporter förekommer om spädbarn som dör av undernäring. Grundläggande livsmedel som mjöl ransoneras.

Det formella skyddet av kvinnors och barns rättigheter har stärkts. Fortfarande förekommer dock diskriminering, våld och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn. Urfolk och afrovenezuelaner är särskilt drabbade av ekonomiska och sociala ojämlikheter. Diskriminering på grund av funktionsnedsättning samt på grund av sexuell läggning eller könsidentitet förekommer. Flyktingar, som i de flesta fall kommer från grannlandet Colombia, lever ofta under svåra förhållanden och asylprocessen präglas av långa väntetider.