Expert: Den enda lösningen för Kuba är att avskaffa det kommunistiska systemet
Martí Noticias – EFE
3 november 2015
Översättning: Eva Belfrage

Grönsaksförsäljare - de nya "egenföretagarna" i Kuba (foto Yusnaby Pérez)

Ekonomen Jorge Salazar-Carillo är övertygad om att om inte en ”genomgripande förändring av systemet”  sker som leder till ”privatisering av företagen och stora investeringar utifrån” är ”en återuppbyggnad av Kuba omöjlig”.

Den enda medicinen mot en kollaps, som den kubanska ekonomin befinner sig i, sedan mer än ett halvt sekel i o m införandet av den kommunistiska modellen, är att göra slut med stagnationen, och införa privatiseringar och multimiljonsinvesteringar utifrån, säger kuban-amerikanen och ekonomen Jorge Salazar-Carillo.

Salazar-Carillo, som är ekonomiprofessor vid Floridas Internationella Universitet, FIU, har just utkommit med “From Economic Take-Off to Collapse under Castro”, en studie som är kritisk till utvecklingen av den kubanska ekonomin under den kommunistiska regimen efter revolutionens seger 1959.

I en intervju med EFE, visar sig denna erkända ekonom mycket skeptiskt till utvecklingen under de närmaste åren av Kubas ekonomi och understryker att “utan en total förändring av systemet” som leder till “privatisering av företagen och en stor investering utifrån” kommer inte “en återuppbyggnad av landet vara möjlig”.

“En återupplivning av den kubanska ekonomin kommer att dröja. En rad företag som regimen kontrollerar behöver privatiseras och det behövs mellan 15 000 och 20 000 miljoner dollar årligen i investeringar utifrån för att återuppbygga landet” under de första åren, tillade han.

Men den ekonomiska katastrof som kväver landet idag, framhävde Salazar-Carillo, bör inte få oss att glömma den kapacitet som Kuba hade innan revolutionen 1959, då dess bruttonationalprodukt var högre än i Europa och även i USAs sydstater.

Innan “den totala nedrustningen av ekonomin och inkomsten per capita rasade” kunde Kuba skryta med att stå i  ”täten i Latinamerika, det fanns inget annat land som var så utvecklat” i regionen.

Han angav som exempel att åren innan revolutionen hade Kuba nästan noll-inflation och genomgick en förnyad industrialisering med hög nivå vad gäller både löner och utbildning.

“Industri- och jordbukslönerna var bland de tio högsta i världen” med en bruttonationalprodukt som 1959 var högre än ett stort antal europeiska länders, framsteg, som Salazar-Carillo underströk, gick förlorade när kommunistregimen tog över.

Faktum är att det ekonomiska förfallet på Kuba skedde nästan omedelbart: “Investeringarna upphörde liksom också exporten, produktionen föll ihop och 1962 följde bristtider och ransoneringskort infördes”, fortsatte Salazar-Carillo, som hade haft ansvar som direktör för ekonomiavdelningen inom Skatteministeriet inom revolutionsregeringen.

“Fidel Castros ansträngningar att skapa “den nya människan” förstörde “den kubanska människan” bedömde Salazar-Carillo, medlem i det ansedda Brookings Institution i Washington.

Hans bok ger statistik som visar att om Kuba hade bibehållit ett marknadssystem inom ramen för ett rättstatssystem hade Kuba “idag kunnat befinna sig på samma nivå som medelekonomin i USA”

En hypotes som professorn är övertygad om är att: “Allt fanns på plats, ett viktigt humankapital med hög utbildning och intellektuell nivå”. ”Föreställ er hur Kuba hade sett ut idag om dessa kubaner hade stannat kvar”, beklagar han sig.

Salazar-Carillo uppskattar att omkring 28 000 miljoner dollar har gått förlorade i humankapital, den faktor som ”är den viktigaste tillgången i ett land”, företagsamma personer och företagare som flydde till USA och som här sedan har kunnat skörda stora framgångar.

Professorn belyser detta med att i delstaten Florida, där 40% av de spansktalande företagen och ekonomin i sin helhet är i händerna på kubansk-amerikanska företagare.

Studien är uppdelad i 12 kapitel och tar upp avgörande aspekter som bland annat Kubas ekonomiska historia innan 1950, penning- och marknadssystemet under det årtiondet, utbildning, hälsovård, den kubanska kommunismen, en översyn av kollapsen av Kubas viktigaste industrier och utformandet av Kubas nya ekonomi. 

Salazar-Carillos sammanfattar med att även om Kuba övergick från ”att vara en mycket rik nation 1959 till att bli mycket fattigt 2015”, ”finns det ändå hopp om en återuppbyggnad och hopp om frihet”, förutsatt att det blir en fullständig omvandling av systemet.

“Men vi kan inte fortsätta med bröderna Castro och inte heller med deras respektive dynastier”, klargjorde han med eftertryck. 

_________________