Operation rengöring, utrensning
Av Yoani Sánchez
Generation Y
28 januari 2014
Översättning: Eva Belfrage

Klockan är åtta på kvällen, i Infanta och Vapor gatornas kvarter. Byggnadsställningar gnisslar och knakar under fötterna på arbetare. Det är mörkt i området, men två målare drar fortfarande sina borstar över de smutsiga balkongerna, fasaderna, de höga pelarna som vetter mot avenyn. Det är ont om tid. Det andra toppmötet för det latinamerikanska och karibiska staterna, CELAC, ska börja inom ett par timmar och allt ska vara färdigt för gästerna. Gatorna där presidentkortegerna ska passera måste fräschas upp, asfalten jämnas ut och hål och fattigdom döljas. Det verkliga Havanna döljs bakom en iscensatt stad, och smutsen, som har grott in under årtionden, täcks över, och blir till en färgfylld, men provisorisk kuliss.

Sen är det dags för "rengöringen" bland människor. De första tecknen på att ytterligare en iscensättning är på gång, får vi veta genom våra mobiltelefoner. Samtal försvinner in i ett intet, textmeddelanden når inte sina destinationer, nervösa upptagetsignaler är det enda svar som ges på försök att kommunicera med aktivister. Sen kommer den andra fasen, den fysiska. I vissa gathörn myllrar det av par, som låtsas vara ihop, men som inte talar med varandra, av män i rutiga skjortor som nervöst pillrar på sina dolda hörlurar, grannar som är utsedda att vakta dörrarna till dem, som de  dagen innan lånat salt av. Hela samhället fylls av viskningar, vaksamma, skrämda ögon. Rädsla råder. Staden är spänd, darrande och vaksam: CELACs toppmöte har startat.

Den sista fasen innebär fängslanden, hot och husarrester. Under tiden ler speakern i TV apparaten, kommenterar presskonferenser och kameror förs fram till trapporna av ett dussintals flygplan. Och det är röda mattor, polerade golv, ormbunksplantor i Revolutionspalatset, skålar, familjefoton, trafikomläggninar, poliser var tionde meter, livvakter, ackrediterad press, öppningsanföranden, folk som hotas, fängelsehålor som fylls, vänner som försvinner. Inte ens raffinaderiet Nico López tillåts släppa ut sin smutsiga rök ur skorstenen. Det retuscherade vykorten är klart  … och saknar allt liv.

Sen då, ja sen händer allting. Varenda president och utrikesminister återvänder till sitt hemland. Fukt och sot tränger igenom de tunna lagren av färg på fasaderna. Grannarna som hade deltagit i operationen återvänder till sin uttråkade tillvaro och de som hade anställts för  "operation utrensning" belönas med hotellvistelser där allt ingår. Planteringarna som hade installerats för öppnandet torkar ut av brist på vatten. Allt återvänder till det normala, d v s till den verkligt onormala tillvaro, som råder på Kuba. 

Falskspelet är över för den här gången.  Adjö CELACs andra toppmöte.

- - - - -

CDV not: Hittills har det rapporterats om över 250 arresteringar, och ett mycket stort antal husarrester, under ”operation utrensning”, inför och under CELAC mötet, men eftersom mobiltelefonerna har varit frånkopplade, är det först senare som det verkliga antalet kommer att bli känt och hur många som blir kvar i fängelse efteråt får vi då också veta, på samma sätt, som skedde i samband med påvens besök för två år sedan. Det parallella forum som oppositionen hade planerat i Havanna med utländskt deltagande, något som har varit brukligt vid andra CELAC möten, förbjöds av Castro-regimen, dess deltagare fängslades eller deporterades från Havanna och sattes i husarrest och utländska deltagare fick inte komma in i landet. Yoani Sánchez hade själv planerat att delta i detta forum.

_________________