Karibisk komedi
Demokratiska länder inom CELAC* borde opponera sig mot den kubanska regimen
El Comercio (Peru)  - Ledare
Översättning: Eva Belfrage

Kubas historia handlar om hur Castro-bröderna har lagt beslag på en hel nation under mer än ett halvt sekel. De är arbetsgivare och herrar över de 11 miljoner människor som lever i landet. De beslutar vem som får resa inom och utanför landet, vad man får säga och läsa, vad man får köpa och sälja. De bestämmer dessutom över hur kubanerna får klä sig eller vad de får äta. De kastar i fängelse sina politiska motståndare och förtrycker våldsamt varje demonstration. Dessutom begränsade de allvarligt och under många år religionsfriheten och sexuella avvikelser. Givetvis erkänns inte heller mänskliga rättighetsorganisationer, för att förhindra dem att agera i landet. Det är inte en tillfällighet att tusentals kubaner varje år beslutar sig för att riskera sina liv, genom att försöka ta sig över ett hav fyllt av hajar, i rangliga, hemmagjorda båtar med förhoppningen om att de ska lyckas lämna sitt hemland.

Det är just detta, den typen av regim som den relativt unga organisationen Samfundet för Latinamerikanska och Karibiska stater (CELAC) borde fördöma. För när allt kommer omkring, skapades denna flerstatsorganisation för att försvara demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och ekonomisk integration. Dessutom, antog dess medlemmar (som inkluderar alla kontinentens länder utom USA och Canada) en ”åtagandeklausul”, som säger att om ett land kränker Rättsstatsprincipen, ska ordföranden för organisationen kalla in de andra medlemmarna för att besluta om åtgärder som kan återställa den demokratiska ordningen i det land det är fråga om.

Det finns tyvärr ett par små olägenheter, som förhindrar CELAC att vidta åtgärder mot Kuba:

Raul Castro är just nu ordförande och detta det andra toppmötet för statscheferna äger rum i Havanna. Det får man ändå tycka är lika vettigt som att tillsätta Kim Jong-un till ordförande för ett toppmöte om nukleär nedröstning och världsfred, eller att ha Ayman al Zawahiri som ordförande för en organisation som kämpar mot internationell terrorism. Faktum är att Castro själv vid sin tillsättning tycktes anse att det var löjeväckande, för i det tal han höll, när han antog ordförandeskapet sa han: ”Var inte oroliga,  jag ska bara sitta ett år.”

Det är förstås inte överraskande att länder som Venezuela, Ecuador, Argentina eller Bolivia går med på att CELAC utnyttjas på detta sätt (det är ingen tillfällighet, eftersom en av de första att föreslå skapandet av organisationen var Hugo Chávez). Det som däremot är förvånande är att demokratier som Peru, Chile eller Colombia deltar i denna komedi, och till den grad, som också Andrés Oppenheimer noterade, att det verkar som om deras representanter inte ens kommer att utnyttja besöket på Kuba för att delta i ett parallellt forum som den fredliga oppositionen försöker organisera (och mot vilken förtrycket redan har satts igång).

Visst är utvecklingen mot internationellt hyckleri ingenting nytt i vår region, som redan är van vid att skapa institutioner som bara på pappret försvarar demokrati och integration. Bland dessa har vi också UNASUR, en organisation, som inte hade några betänkligheter mot att dölja hur oegentligt chavisterna behöll makten i Venezuela, som sprider vidare populistiska uttalanden från regimer som går i Venezuelas ledband. Det är en organisation, som praktiskt taget inte har gjort någonting för integrationen av sina medlemsländer (till skillnad från t ex Stilla Havsalliansen, som håller på att bilda en frihandelszon och som har tagit viktiga steg mot en liberalisering av medborgarnas fria rörlighet.)

Är det verkligen lampligt att en demokrati som Peru görs till medbrottsling i en organisation som legitimerar en diktatur, som öppet kränker mänskliga rättigheter? Vi som tror på friheten och rättsstaten förväntar oss av president Humala när han denna vecka deltar i toppmötet, att han åtminstone ger uttryck för sitt ogillande av den situation som råder på Kuba och att han kräver av andra CELAC medlemmar att de utnyttjar tillfället när ordförandeskapet byts ut, att en gång för alla visa att organisationen skulle kunna ägna sig åt något annat än enbart organiserad turism för presidenter till Karibien.

____________

CDV Not: * CELAC - Comunidad de Estados Latinoamericanos y Caribeños  - organiserades på initiativ av USA-kritiska regimer i Latinamerika, som ansåg att OAS inte tar till vara deras intressen och också utesluter enpartidiktaturen Kuba. Vid toppmötet i Chile för ett år sedan tillsattes Raúl Castro till CELACs ordförande för ett år och ordförandeskapet som cirkulerar ska övertas av en annan president under nästa ettårsperiod.

För mer informationer kring CELAC-mötet i Havanna, där för övrigt FNs generalsekreterare och OAS generalsekreterare kommer att delta som gäster, informationer kring arresteringar, övergrepp, husarrester och förföljelser i samband med toppmötet hänvisas till vår engelskspråkiga och spanskpråkiga sida.

___________________