Koleran har nu fått fäste i Havanna och turister varnas. Av Eva Belfrage
18 januari 2013
Hur långt hjälper det med läkare mot kolera .....
....när miljön ser ut så här?
Calixto Martínez har suttit fyra månader i fängelse utan rättegång i Kuba, straffad för att ha rapporterat om kolerans utbredning Sedan han fängslades har koleran spritt sig vidare, särskilt efter orkanen Sandys härjningar i de östra provinserna och nu har den farliga sjukdomen fått fäste i huvudstaden Havanna.
Caféer och restauranter stängs i huvudstaden, försäljning av mat och drycker utomhus förbjuds, bara drycker i stängda flaskor tillåts, folk tvingas tvätta händer och fötter i klor innan de går in i vissa lokaler. Folk uppmanas att hålla sig rena, koka vatten och använda klorin. Oron är stor i Havanna och de som inte har råd att köpa tvål, rengöringsmedel, tvättmedel och klorin, som för det mesta bara finns i dollar/CUC affärerna och de som inte har råd att koka vatten p g a elpriserna, blir särskilt sårbara. Sjukhusen har oftast inte rengöringsmedel. Skurtrasor tycks inte finnas i landet och var ett stort debattämne nyss i folkförsamlingen. Toalettpapper, blöjor och dambindor är en ovanlig lyx och finns knappt att få tag i.
En besökare utifrån kan inte undgå att se hur försummat och förfallet Kuba har blivit under den socialistiska Castro-regimen. Det är kanske exotiskt och pittoreskt och roligt att se för en turist, men det är förfärligt för kubanerna och direkt hälsovådligt. För epidemier som kolera och dengue, som landet också härjas av, är smutsvatten, snusk, avlopp, bristande hygien och förfall den absolut bästa miljön. Sophämtningen fungerar inte, så sopor ligger kvar i stinkande högar på gatorna, avloppssystemen läcker och blandar sig med dricksvatten i de gamla rörsystemen som inte har åtgärdats på över 50 år. I de förfallna bostäderna eller de primitivt byggda skjul som de fattigaste bor i, fungerar eller finns det inte toaletter, så folk gör ifrån sig ute i det fria och de flesta bäckar och floder i Kuba är förgiftade. Dricksvatten och t o m tvättvatten är det mycket ont om och stora delar av befolkningen är beroende av tankbilsleveranser.
Till råga på allt och trots alla risker beordrar den kubanska säkerhetspolisen paramilitär mobb att kasta djur och människoexkrementer mot oppositionellas hus för att trakassera dem. Det visar inte bara hur ondskefull denna regim är, men också hur likgiltig regimen är för de faror de utsätter befolkningen för, genom att på detta sätt riskera att sprida koleran. Väl medveten om hur epidemin hade spridits i landet, också i fängelser och i skolor, tvingade regimen ändå läkare att tiga om koleran och journalister som Calixto Martínez, som trotsade förbudet, satte de i fängelse.
Men när koleran kom till Havanna gick det inte att dölja längre och internationella journalister kunde inte heller förmå sig att tiga även om de riskerade att utvisas. Så BBC började larma, och de andra följde efter. WHO brukar inte våga säga något förrän regimen ger klartecken. Efter regimens erkännande att koleran var ett problem i Havanna, går myndigheterna nu fram öppet och med frenesi för att vidta åtgärder, något som de annars inte hade gjort, för att inte skrämma bort turister.
Men om Castro regimen inte också tar itu med befolkningens levnadsförhållanden, miljön, nedsmutsningen och förfallet, är det stor risk att koleran blir svår att utrota och att den har kommit till Kuba för att stanna. När koleran kom till Kuba i mitten av förra året, var det första gången på mer än hundra år. Mot epidemier som kolera och dengue hjälper inga läkare, om miljön är så försummad som den är på Kuba, nedsmutsad och allmänt snuskig och inte heller om folk är svaga, utfattiga och inte får möjligheter att sköta sin hygien.
Kubas ’pittoreska’ förfall kanske i framtiden blir mindre romantiskt för turister, när de inser vilka risker det innebär för dem själva att vistas i landet och kanske de då förstår bättre hur svårt det är att leva i detta system och varför så många kubaner lämnar Castro tyrannernas ”socialistiska paradis”.
Oppositionen mot regimen har blivit mycket mer öppen och missnöjet är utbrett. För att lyfta lite på locket till denna explosiva gryta, har regimen för första gången på 54 år just lättat på reglerna för kubaner att resa utomlands och köerna för att få ut pass har varit oändliga de senaste dagarna. Men de som inte har råd med pass och flygbiljett kommer att fortsätta som tidigare och ta sig från ön i gamla bildäck och hemmagjorda båtar. Florida-sundet är en av världens största massgravar på grund av Castro dynastins förtryck och totala likgiltighet för befolkningens levnadsförhållanden.
_________________
|