Skakande vittnesmål om stenkastning, misshandel och arresteringar av Damerna i Vitt och deras barn i Holguín.

Pedazos de la Isla

21 augusti 2012

Översättning: Eva Belfrage

Eleiny Villamonte Cardozo, 21- årig Dam i Vitt var en av de kvinnor som befanns sig i Glisedis Pina Gonzales hem i Holguin, i lördags den 18e augusti och en av dem som blev misshandlad och arresterad när den politiska polisen angrep huset, där kvinnorna deltog i ett månatligt möte. Hon frigavs på måndagskvällen, den 20e augusti. Villamonte Cardoso gav sitt vittnesmål om vad hon fick uppleva till denna blog:

“I lördags den 18e, hade vi, Damerna I Vitt, det månatliga möte som vi har varje 18e i månaden. Vi hade redan avslutat mötet. Ja vi var redo att lämna för att gå hem, när vi tittade ut, såg vi att det var en mobb utanför huset. Vi hörde hur kvinnorna i mobben skrek hemska förolämpningar mot oss, ord som kvinnor inte borde ta i sin mun.

Vi satte oss ned inne i huset och sa till varandra ‘ låt oss bara vänta tills det upphör’. Men det tog inte slut. De nöjde sig inte med det, när de såg att vi bara ignorerade dem. De började skrika mer högljutt mot oss och två kvinnor närmade sig huset och satte upp två plakat framför huset med  ”Länge leve Fidel” och det andra ”Länge leve Raul” och gick tillbaka. Sen närmade sig en polis från Statens Säkerhetstjänst och krävde att få träffa ägaren till huset, Glisedis, och han slog henne på axeln och sa att hon måste lugna ned sin ’mobb’  för kommunistmobben är starkare än ”dissidenternas mobb”.

Säkerhetspolisen lämnade och mobben fortsatte att skrika mot oss. Men de nöjde sig inte heller med det, så de började kasta sten mot oss och sprutade vatten på oss med en brandsläckare och försökte dränka oss. De kallade oss för ”smuts-fötter”, ”smutsiga kvinnor” och annat elakt. När de kastade sten mott oss träffade de sonsonen till Ana Mara Aguilera Paneque, som bara är 4 år, de träffade hans lilla mage och knä. Berta Guerrero träffades i foten av en sten. En annan sten slog Romelia på bröstet. Det var inte en eller två stenar, det var hundratals stenar som kastades på oss för att försöka döda oss. Och de fortsatte att spruta vatten på oss och skrika
”Tvätta dina fötter smutsiga kvinna” och annat i den stilen.

Sen närmade sig en annan polis från Statens Säkerhetstjänst och sa att han skulle skaffa tillstånd för en husrannsakan. Han lämnade men mobben var kvar och skrek mot oss och vi satt lugnt kvar inne i huset. En annan polis med brun uniform och två stjärnor kom. Jag vet inte vad han heter, men han är överstelöjtnant. Han krävde att få se husets ägare för han skulle genomföra husundersökningen. Men ägaren var i badrummet just då och överstelöjtnanten var så otålig att han störtade in, tog tag i Berta Guerrero (som bar på sin dotter) och nästan slog ned henne, men Berta lyckade komma ur hans grepp. Det var då ett antal män rusade in och började slå oss. De tog också tag i en minderårig flicka (dottern till Romelia). De slog oss och under slag tvingade de ut oss ur huset.

De tog ett låsgrepp om mitt huvud och förde ut mig på gatan. När jag var på gatan knuffade de mig mot kvinnomobben som började riva mig överallt, de slog mig över hela kroppen och drog mig i håret. Jag har fortfarande skråmor på bröstet och armen. Alla kvinnorna kom fram för att slå mig. När de hade slagit mig, sa en vakt ”ni får inte slå henne”, men det var först efter att de hade slagit mig, dragit mig och håret och gett mig sina knytnävsslag. Det var mycket våldsamt.

De skuffade in mig i en polisbil. Bilen accellererade och bromsade sen plötsligt in så att jag skulle falla framåt och slå mitt huvud mot glaset som delade av sätena. De tog oss till Undersökningspolisen, där de sa att jag skulle processas utan rättegång och gå direkt i fängelse för ”störande av allmän ordning”. Jag svarade att jag inte hade stört någon allmän ordning eller begått något brott som gav anledning till att behandla mig som en kriminell. Jag bestämde mig för att inte äta den mat de gav mig för att inte riskera livet, för jag var rädd att de skulle förgifta mig, döda mig med sömnpiller i maten. Jag åt ingenting förrän idag och jag kände mig mycket svag. De var mycket aggressiva mot oss.

Jag lämnades ensam i cellen. Men jag vet att Rosa Maria Naranjo Nieves (Dam i Vitt) hade haft mycket högt blodtryck sedan i lördags och det ville inte sjunka. Berta Guerrero hade mycket lågt blodtryck. Som en form av tortyr satte de en fläkt framför oss med högt ljud för att göra det obehagligt, och det droppade oavbrutet i cellen. Det gjorde de för att störa oss psykiskt, men det lyckades de inte med.
På lördagen drack jag bara lite av det vatten de gav oss, det var kokat och mycket varmt.

De gick till huset den dagen med uppdraget att misshandla oss. De bröt en armbåge på Danay Mendiola. De slog oss alla. De tvingade oss ut ur huset, allt hände så fort. Alla såg hur grymt de behandlade oss och hur de tänkte döda oss om det blev nödvändigt.

Jag vill uppmana omvärlden att hålla ett vakande öga på Kuba, för regimen blir för var dag alltmer aggressiv och de är beredda att döda oss. Förföljelserna av Damerna i Vitt ökar hela tiden. Varje söndag är det samma batalj, och efter vad jag just har upplevt är de villiga att göra vad som helst för att sitta kvar vid makten.

Vi kommer att fortsätta vår kamp. Jag kommer alltid vara med och kämpa även om det betyder att de dödar mig.
Men snälla, håll ögonen på Kuba, för förtrycket trappas upp.”

Eleiny Villamonte Cardozo
20 augusti 2012
Holguin, Cuba

______________