Kuba: Astmatisk fånge kvävdes till döds efter att ha nekats vård och medicin.

Av Juan Carlos Linares Balmaseda

Payó Libre

14 juni 2012

Översättning: Eva Belfrage

I söndags började jag skriva denna artikel så här: Vem är (eller var) Eric Sandy Poll Wilson?. Jag skrev ”var” inom parantes, för jag kände på mig att när texten skulle publiceras skulle Eric Sandy inte tillhöra de levande längre. Och så blev det.

I måndags den 11 juni vid middagstid, bekräftades hans död. Han var 26 år, hade kronisk astma, kom från Havanna och avtjänades sitt straff i La Empresita, ett fängelse som ligger i den avlägsna provinsen Camagüey, dit han hade skickats sannolikt för att försvåra för familjebesöken, ett tilläggsstraff som regeringen gillar att ge, i ett land där det är en mardröm att ta sig från ett kvarter till ett annat och mellan provinser en verklig prövning.

Några dagar innan Eric dog hade han sagt till ‘omskolaren” (fångvaktare med större ansvar för att bevaka enskilda fångar och se till deras uppförande och behov) att han hade astma och att han behövde sjukhjälp. Omskolaren gick till sjukvårdspersonalen vid fängelset och sa att fången låtsades ha en kris, för att få komma till sjukhuset och få sig en ’semester’ utanför fängelset.

Chefsläkaren, doktor Maria Betancourt Cabeza och översköterskan Romelia Álvarez Vega, tycktes vara överens om den ”diagnos”, som omskolaren Alexey Malledo Toledo hade gett. Så gick det några dagar, utan att Eric fick någon medicin. Men den tredje dagen var det uppenbart att han, som hade anklagats för att låtsas vara sjuk, verkligen höll på att kvävas och nu hade fallit i koma.

De skyndade iväg med honom, först till sjukhuset Amalia Simoni, sedan till Militärsjukhuset och senare, då han rapporterades i mycket allvarligt tillstånd, återfördes han till Amalia Simoni. Det återstår för myndigheterna att förklara orsaken till dessa underliga turer mellan de två sjukhusen.

En annan intressant uppgift är att när Eric Sandy låg på intensivvården, och endast hölls vid liv på artificiell väg, kom omskolaren själv in till sjukhuset för att överlämna ett frigivningsbrev för Eric till hans mamma Romilda Wilson, som hade rest de mer än 600 km från Havanna till Camagüey, för att vara vid sin sons sida. Det var uppenbarligen viktigt att Eric inte dog som fånge under myndigheternas ansvar, utan som en fri medborgare.

Omskolaren tog tillfället i akt att två sina händer inför Romilda, och  förklarade att hennes son ”rev ned färg från kalken på cellens väggar för att inandas den och åsamka sig själv astma”.

Men det finns andra detaljer i detta brott, som återigen vittnar om myndigheternas försummelse och därför skuld till att en fånge dör under deras ansvar. Det är bekant att en hög funktionär inom fängelsesjukvården i Camagüey, en viss Juan Carlos, kom till La Empresita-fängelset för att läxa upp läkarpersonalen, som han bedömde vara oansvariga och slöa. Det är också intressant att omskolaren vid en tidigare anställning, hade blivit sanktionerad under tre månader för att ha övergett sin vaktpost vid TRT, ett fängelse för militära brottslingar, utan att därför ha blivit degraderad som förste ansvarig och  inte heller förlorat sin tjänst som omskolare.

Att något som detta sker på Kuba, är inte ovanligt. Eric är bara en av de många, på en lång lista av fångar – vanliga och politiska fångar – som har dött i fängelse på grund av omänskliga fängelsevillkor, försummelser och lättja bland de anställda liksom av brist på läkarvård. Det är dödsfall som kan undvikas, men som fängelsepersonalen inte bryr sig om, eftersom de vet att de står utanför lagen och inte straffas under den allsmäktiga socialistiska staten.

- - - - - - - -

CDV Not: FN’ s Kommitté mot Tortyr presenterade nyligen en mycket oroande rapport över fängelseförhållandena på Kuba och krävde särskild utredning och förklaring till det oproportionerligt stora antalet dödsfall generellt och utredning av rapporterade dödsfall p g a misshandel eller bristande läkarvård.  FNs Särskilda rapportör har krävt att få besöka fängelserna på Kuba men har hittills alltid nekats, trots löften om att de skulle få tillstånd.

_______________