Kuba: "Nosocomefobi" eller rädsla för sjukhus. Av den kubanska bloggaren Rebeca Monzo.
"Nosocomefobi" eller rädsla för sjukhus
Av Rebeca Monzo
Kubansk blog: Por El Ojo de la Aguja
6 januari 2012
Översättning: Eva Belfrage
Jag avskyr sjukhusen i detta land! I alla fall de som jag har tillgång till. Det sa jag till en väninna, som är läkare och arbetar på en klinik i mitt bostadsområde. Hon är nyligen utexaminerad och roterar fortfarande mellan olika vårdcentraler för att få praktik.
Hon höll med mig, och berättade också för mig om den ohälsosamma miljö hon fann vid de flesta vårdcentraler hon hade arbetat på. Läkarna klagar, men ingen bryr sig. Hon sa att Gonzalez Coros mödravårdscentral, som tidigare var Det Heliga Hjärtats Klinik, är i ett förfärligt skick vad gäller hygien.
Hon sa att de samlar blodiga gasbindor och avfall från allt möjligt som använts vid behandlingar och kastar dem i ändan av en mörk korridor, där det är överfullt, utan att någon tar hand om soporna och bränner dem, som de borde göra. Där är det fullt av bakterier, stafylokocker och alla typer av mikrober, som tränger in till de intilliggande sjuksalarna, som inte heller är särskilt hygieniska. Eluttagen sitter lösa, och ger plats för små kackerlackor, som är mycket vanliga på våra sjukhus. Samma sak är det med dörrkarmarna som ofta har stora springor vid väggarna.
Förhållandena är likadana på den klinik där hon just nu jobbar. De hämtar inte avfallet tillräckligt ofta. Där ligger använda plasthandskar, sprutor och annat som de använt vid behandlingar. Istället för att bränna soporna, som instruktionerna säger, för att undvika smittorisker, kastar de avfallet i en sopcontainer precis vid ingången till akutmottagningen.
Jag berättade för henne hur chockerad och förfärad jag blev när jag tog min syster till Hjärtinstitutet, som är en gammal avdelning till den kända Covadonga-kliniken, som alla fortsätter att kalla den, även om den inte heter så längre. Medan jag väntade på att de skulle behandla en patient med bensår, såg jag med förfäran hur en sköterska lade på salva med sin högra hand, medan hon i den vänstra höll i en bit pizza, som hon åt mitt framför patienten, utan att någon sa till henne. Detta sjukhus var en gång, som så många andra, vårt lands stolthet.
Du kanske förstår nu varifrån min nosocomefobi kommer ifrån.
_______________