Mamma vädjar desperat om hjälp för att rädda livet på grovt misshandlad och godtyckligt fängslad dotter. Av Pedazos de la Isla.
03-11-2011
Mamma vädjar desperat om hjälp för att rädda livet på grovt misshandlad och godtyckligt fängslad dotter. 3 november 2011 Transkribering och översättning till engelska av audio: Pedazos de la Isla
Översättning till svenska: Eva Belfrage
Idania Yanez Contreras
Idania Yanez Contreras mamma är djupt oroad för dotterns liv och vädjar om att ”folk går samman och gör något för henne”. Idania blev brutalt misshandlad och fängslad i måndags eftermiddag vid ett sjukhus i Santa Clara tillsammans med ”Antúnez”, Yris Tamara Aguilera och Damaris Moya. Inte ett ord har hörts sedan dess, med undantag för Damaris, enligt bifogad audioinspelning på spanska som ”Antúnez” (också fängslad och försvunnen) syster Berta Antunez har publicerat.
“Jag är Idania Yanez Contreras mamma. Jag är förtvivlad och desperat här där jag är med hennes barn. Jag känner på mig att något fruktansvärt har hänt, för de tre senaste gångerna hon arresterades hamnade hon sedan på Intensivvård. Jag känner på mig att denna gång har något liknande hänt, se hur länge hon har varit borta och fortfarande inte kommit hem. Tre personer som arresterades samtidigt med henne har sagt till mig att de slog henne fördärvad, att de aldrig hade trott att de skulle få se så många sparkar mot en hjälplös kivnna. Damaris (Moya) fick uppleva detsamma men hon har åtminstone blivit frigiven och har just återvänt vid liv. Jag vet inte ens om Idania lever eller i vilket tillstånd hon är.
Min svärdotter hjälper mig att ta hand om Idanias yngsta barn, medan jag tar hand om de två andra. De är här med mig och de frågar hela tiden efter sin mamma. Jag vet inte vad jag ska säga till dem längre. De är också desperata.
Jag har inte fått någon information om Idania sedan I måndags då de grep henne. Vad jag vet är att igår, när några av de gripna hade blivit frigivna, berättade de att de verkligen misshandlade henne. Idag, ringde två andra som hade frigivits och sa att de aldrig hade sett så många slag och så mycket våld mot en person. De gav henne knytnävsslag i ögat, det vet jag. Och jag upprepar, att jag har en känsla av att hon befinner sig i ett mycket allvarligt tillstånd, för under de tre senast arresteringar hamnade hon på sjukhus. Den senast gången togs hon in för intensivvård och de var tvungna att ge henne syrgas och serum.
Jag klarar inte det här längre. De kommer att döda henne, jag kan helt enkelt inte klara det. Jag blir tvingad att gå ut på gatorna. Låt dem döda mig om de vill. Jag vet inte, men jag kan inte ta mer. I de fruktansvärda tillstånd hon måste vara nu, vet jag att de inte kommer att frige henne förrän ärren försvinner, men jag måste få veta hur det är. De har låtit henne försvinna från mig. Hon släpade iväg misshandlad från sjukhuset (CDV not där hon tillsammans med andra dissidenter vakade över två hungerstrejkande i oppositionen vars liv var i fara). På polisstationen slog de med knytnäven mot hennes öga som svullnade upp. Misshandeln har varit våldsam och alldeles för mycket. Tre män sa till mig att som de slog henne skulle inte ens en man tåla.
Jag vill veta hur det är med min dotter. Jag måste göra något för henne, jag behöver hjälp. Hon har tre barn. Jag är hennes mamma och jag är desperat. Snälla gör något för henne!”